räddning och förfall

jag hatar inte livet.
jag saknar det.



du är min räddning och mitt förfall och du är min snö mitt i sommaren. du är min värme mitt i kylan, luften jag andas och syret som kvävs. du är mitt hjärta som slår och du är monstret som ibland får det att stanna. du skjuter undan mig och du skjuter upp mig. samtidigt som du skjuter pilar rakt in i hjärtat på mig.

du har fastnat på min tinning och i mitt inre och nu vet jag inte hur jag ska få bort dig därifrån. jag vet inte ens om jag vill eller om jag borde. jag vet bara att det kan göra så himla ont och känns så jävla bra.

om du bara kunde sluta göra mig hel för att sedan lämna mig trasig.



jag vill se en framtid men ibland tvivlar jag på det då det känns som om jag ska drunka i mina engna tårar som jag spiller för dig. du är ett slagsmål jag aldrig kommer vinna och ett krig jag inte vill ge upp. och gång på gång får du mig att sväva i skyn innan du får mig att falla genom molnen.

jag är trött på den ständiga jakten samtidigt som jag inte kan sluta eftersom jag glömt hur jag hanterade verkligheten innan jag började drömma om dig. förälskelsen har kanske aldrig förr fått mig att må så bra och så dåligt samtidigt och nu jag är rädd för att förlora balansen och kontrollen över mina egna känslor.

men om jag hade en enda önskning så skulle jag fortfarande slösa den på dig även om jag vet att du skulle blåst ut ljusen innan jag ens tänt dom.



för du är min räddning.
du är mitt förfall.

solkyssar

är du lycklig. vad gör dig lycklig.

jag tror och har alltid trott att det är så som dom sjunger i sångerna vars melodier och lyrik fastnat nånstans mellan lyckorus och förtvivlan. mellan att vara på väg - och att stå och stampa på samma fläck i åratals. jag tror att det som sägs mellan raderna i dessa sånger är sant. att det inte finns någon lycka, bara lyckliga stunder.



jag älskar och finner lyckan i dom stunder då solen kysser min hud vid en strand samtidigt som jag hör fiskmåsarnas läten i början, i mitten och i slutet av sommaren. jag älskar att se ut över öppet hav med luft och musik i lungorna eller med någon som får min sommar att blomstra och som jag älskar. sittandes på en klippkant eller en sandstrand då vinden tar tag i mitt hår och havets läten fångar mitt hjärta och när horisonten låter sig smekas av mina ögoon. jag älskar att blicka in i den och inte se något slut för det får mig att finna en tro om att kärleken och vänskapen inte har det heller. att även den är oändlig och bottenlös precis som djupet i våra hjärtan som bildas då vi finner någonting att hålla fast vid och lär oss älska på riktigt.

jag älskar att höra sångerna på radion, läsa böcker och se filmer som påminner mig om att jag faktiskt inte är ensam i världen även dom gånger då det känns så. att morgondagen har något att erbjuda för oss alla oavsett om den pryds av en grå eller en blå himmel. det får mig liksom att inse att efter regn kommer solsken och att det finns någoting vackert i alla nederlag, alla broar man bränt och alla snedsteg man tagit. att man måste gå vilse då och då för att tillslut kunna hitta hem igen. och att ett hem inte nödvändigtvis inte måste vara en plats, en stad eller ett land, utan att det kan vara någonting som man finner inom sig själv och i sitt hjärta.

jag älskar att vakna upp brevid någon och se hans hår falla ned när han vrider sig i sömnen.

när morgonsolen tappert krigar sig in genom persiennerna och kysser hans kropp när mina egna rosenröda läppar är för upptagna med att le över hans underbara existens.

uppenbarelsen om pulsen jag känner och ljudet jag hör när jag vilar mitt huvud mot hans bröstkorg är ljudet av ett hjärta som slår. ett hjärta som slår för mig.

som slår för oss.

jag älskar att få sitta ihopkurad tätt intill någon och ha chansen att bevittna ett stjärnfall. älskar att knuffa på den brevid mig och säga att denne får önska sig någonting. någonting fint.

men det jag älskar än mer är att höra denne säga att han inte behöver önska sig något för att allt han någonsin önskat sig sitter tätt intill honom.

jag älskar att vara den där önskningen som slår in.

-

men det jag älskar mest av allt är att drömma mig bort. som när jag intalar mig själv att allt jag skrivit om här ovanför är ren sanning. att det händer mig också. då jag i medvetandets stunder vet att det egentligen inte är sant. och att det egentligen aldrig händer sånna som mig. allt alltsammans bara är drömmar. egentligen.

men det är inte bara drömmar.

det är mina drömmar.

och jag har kanske förlorat allt

men mina drömmar bär jag med mig.

överallt.

och ingen kommer kunna ta dom ifrån mig.

någonsin.

-dreamer-

ögonsten

*heath ledger

solstrålshjärta.

älskad och saknad.

förevigt.

alltid du

jag kunde aldrig riktigt förstå hur du med dina rötter lyckades hålla mig kvar på marken samtidigt som du fick mig att sväva uppe bland molnen.

jag har heller aldrig försökt förstå mig på det eftersom jag tror och alltid har trott att en stor del av kärleken är att inte veta vart den kommer ifrån eller varför. att den största delen består av att den som älskar mig på nåt sätt bevisar att kärleken existerar.

och bevisar att den existerar i oss.

jag kan inte förstå hur alla kan tala om fåglarna som om dom vore fria när dom i själva verket bara är fängslade i skyn. det finns ingen frihet och alla fortsätter fråga mig hur jag vet. jag berättar för dom att jag vet på grund av att jag varit fången i dig så länge jag kan minnas.

dom slår alltid på radion och sätter den på högsta volym i mitt sällskap eller sjunger sånger för mig när jag gråter eftersom dom vet hur mycket jag älskar musik men dom kommer nog aldrig förstå att du var den enda sång jag nånsin ville höra. att du var ljudet av mina hjärtslag och luften i mina lungor. att du var alla tusentals melodier som segrade över mina inre krig och som dränkte tonerna av hoppslöshet.

det enda som hindrar mig ifrån att släppa taget är anledningen till att jag tog tag ifrån första början.

och det är du.

alltid du.

cowboys och indianer

och han sa;

valkommen till mitt liv

här spelar allting mindre roll

för jag har kastat min tärning

och levt livet efter slumpen

med en tärning

helt utan nummer

jag förlorade mig själv

bakom orden jag inte kunde finna

bakom drömmarna jag önskat

men som aldrig blivit mina

och enda sedan jag var barn

har jag drömt om att bli cowboy

när jag föddes till indian

och min tärning säger mig

att jag inga kast har kvar

då det nummer som jag givits

är det nummer som aldrig var

slut.