röd

jag blev kär i hans kindben.
han i leendet jag aldrig använde.
på riktigt.

och när jag talade om döden.
så talade han hellre om livet.

när jag trodde jag var död.
så upptäckte han.
att jag levde i honom.

i hans mörkbruna lockar.
gömde jag ångesten.
med med hans röda läppar.

kysste han min svarta själ.

till färg.

sättet han fick mig tala.
även de gånger jag kände.
för att tiga i alla evighet.

sättet han fick mig känna frihet.
när jag. trots allt.
var så instängd i mig själv.

sättet han sa det på.
den där sommarkvällen.
långt in i juli.

"jag älskar dig inte i ord.
jag älskar dig med mening."



efter det så förstod jag snabbt.
att jag aldrig skulle resa mig.
igen.

för alla är vi ensamma.
när vi är tillsammans.
*