(du kanske inte kom för sent, trots allt)

med glittrande ådror i ett regn av skratt
skänker du min blodsprängda barm
färger av regnbågsbroar ifrån hamn till hamn
en slags seglande lycka som aldrig når land

men som alltid kommer fram

en kärleksfull tunga och en hjälpande hand
med dig så faller jag inte hårt
men snabbt

en slags snara kring min hals
som gör det lättare att andas
när du skjuter undan stolen
en tunn tunn lina under solen
som skapar balans

ord som bränner hål på frostbiten hud
sammetslena drömmar i en ask
en kärlek som hörs på bild, syns i ljud
en känsla som aldrig förlagts

precis som den lycka som aldrig närmar sig land

men som alltid kommer fram