deras ögon försöker skjuta ner mig när jag vingligt strosar fram längs hoppets gata. dom vet att jag är skör och i obalans så dom tar alla chanser dom får att slå mig till marken. jag gömmer mig för deras viskningar och försöker kväva allt med mina egna andetag som är så tunga speciellt ikväll. ångesten vidtar olika skepnader och skalet jag bär spricker inte trots alla inre hjärtslag som slår så hårt i panik då lungorna fylls av tvivel och ensamhet. jag reser mig inte längre, jag ligger kvar. jag dansar i otakt med mig själv eller så är jag inte förmögen till att röra fötterna alls. bibeln utelämnade den här delen när den talade om hur vacker gud och jesus är. det gör extra ont ikväll men jag vill inte att dom ser och jag vill inte att dom ska känna samtidigt som jag inte vill vara så ensam i min ensamhet. jag skakar och gråter om vartannat och då och då så känns det som om jorden ska gå under så jag rullar över till andra sidan av sängen så våra ansikten möts och nuddar vid varandra. så nu är jag äntligen nära dig. ikväll -
- och världen är vacker. igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar