lördag 23 oktober 2010

du stavar min skönhet i ditt hjärta och förälskelsen i dina ord. kyss mig och säg det igen, det blir okej. du ljuger men det låter så vackert, min vän

"jag ligger fortfarande under en stjärnklar himmel utan att vara förmögen till att överhuvudtaget se stjärnorna men nånstans i mörkret så ser jag honom och skräms inte riktigt på samma sätt längre av det där svarta gapet som tungt vilar ovanför och inuti mig."

[-en dag ska vi göra den lögnen till sanning, älskling. en dag-]


*
vår nyfunna kärlek speglas i alla tusentals glasskärvor som blivit liggandes efter alla dom drömmar och romanser som tidigare krossats. det blänker i ett sken av att när allt annat bara varit just krossat, så är det här helt. sammetslena ord smeker hans tunga på ett sätt jag aldrig hört förut. i hans vackra men mörka sparvögon ser jag ljuset och trots att dom är så djupa så drunknar jag inte, jag flyter. när dom inre demonerna som fängslats i mitt blödande bröst sjunger högt och falskt om döden, så sjunger hans inre gråsparvar ännu högre och vackert om livet . och dom sjunger så rent.

när jag vandrar i gatutunnlarna utan ett enda ljus att guida mig så är det hans röst som ekar i väggarna och berättar i vilken riktning jag ska gå. och trots att han inte alltid är förmögen till att förstå vad som döljer sig bakom alla mina sömnlösa nätter som ligger och gnager i dom blågröna ögonkanterna så slutar han aldrig att försöka. hans röst har blivit min ledstjärna och hans blick har blivit min vän. med båda ögonen stängda, med båda ögonen öppna.

han nöjer sig inte längre med att bara hitta vägen,
han vill vandra den också

-tillsammans med mig.

måndag 18 oktober 2010

regnbågsbroar mellan tyngden av rymden av mörker och vägen till stjärnorna som lyser på mig. ett försök att skala av det svarta.




Rymden tynger mina axlar på samma sätt som det fyller mitt hjärta med orkaner och jordbävningar. Mitt ständiga sökande efter regnbågar och skatterna i slutet av dom får mig ibland att tro att man får nöja sig med regnet. Att man får försöka se färgerna i det istället för att febrilt leta efter någonting bättre, någonting mer förbryllande och hjärtskärande.


Jag speglar mig i floder av tårar som jag spiller i frustration över att inte kunna lätta mitt råddjurshjärta på det sätt jag skulle önska. Det finns så mycket därinne som vill ut men ännu mer som hindrar det.
Årstider som förändras men löv som ligger kvar. Regn som fortfarande hänger i luften och moln som trots klarblå himmel besväras med att skymma det vackra av sommaren.


Minusgraderna i mitt hjärta äter upp mig inifrån och varje gång jag söker nya äventyr tar världen en ny skepnad som inte alls tillfredställer min förkärlek till upptäckande. Någonting som får mig att vilja fly istället för att färdas.


Men i slutet av dagen, när solen faller ner bakom träden och mörkret slickar universum och rymden lägger sig tungt över mina axlar med sina stundtals alldeles för svagt skinande stjärnor, så är allt jag kan göra att hoppas på att det som håller mig samman ska övervinna det som får mig att rasa isär.







-

söndag 10 oktober 2010

en strimma ljus av mörker

drömmarna om ett ljusare mörker
spränger min stjärnhimmel i bitar
strimmorna kvarstår men glömmer
att det är i mörkret man hittar

en explosion av nånting som är inget
blir mer än det man bara ser
när explosionen är orden och minnen
av det som aldrig sagts eller blev

men då kom han som en sommar
och doftade mig längre fram
han hade blomster i sina ögon
och min framtid i sin famn

mitt i ett glitter av förtvivlan
i en regnbåge utan färg
målade han den själv för att visa
att allt kan bli bättre med hjälp

och han sa;

vem vet vad som händer sen
kanske blir vår vilsenhet
till den väg som leder oss hem

kanske är den väg som leder oss bort
en anledning till varför vi kom

och vi är här nu
vi är framme

och för första gången har jag
inget behov av att se tillbaks




torsdag 7 oktober 2010

nåt fint som pågår i ett hörn av himlen.




..och aldrig förr tror jag att jag grämt mig så mycket över en missad konsert som ikväll. världens bästa peter jöback i en stad som inte längre är min.

stadsflykt.