"jag ligger fortfarande under en stjärnklar himmel utan att vara förmögen till att överhuvudtaget se stjärnorna men nånstans i mörkret så ser jag honom och skräms inte riktigt på samma sätt längre av det där svarta gapet som tungt vilar ovanför och inuti mig."
[-en dag ska vi göra den lögnen till sanning, älskling. en dag-]
*
vår nyfunna kärlek speglas i alla tusentals glasskärvor som blivit liggandes efter alla dom drömmar och romanser som tidigare krossats. det blänker i ett sken av att när allt annat bara varit just krossat, så är det här helt. sammetslena ord smeker hans tunga på ett sätt jag aldrig hört förut. i hans vackra men mörka sparvögon ser jag ljuset och trots att dom är så djupa så drunknar jag inte, jag flyter. när dom inre demonerna som fängslats i mitt blödande bröst sjunger högt och falskt om döden, så sjunger hans inre gråsparvar ännu högre och vackert om livet . och dom sjunger så rent.
när jag vandrar i gatutunnlarna utan ett enda ljus att guida mig så är det hans röst som ekar i väggarna och berättar i vilken riktning jag ska gå. och trots att han inte alltid är förmögen till att förstå vad som döljer sig bakom alla mina sömnlösa nätter som ligger och gnager i dom blågröna ögonkanterna så slutar han aldrig att försöka. hans röst har blivit min ledstjärna och hans blick har blivit min vän. med båda ögonen stängda, med båda ögonen öppna.
han nöjer sig inte längre med att bara hitta vägen,
han vill vandra den också
-tillsammans med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar