avskalade lager av en sommar som döljer en höst. två hjärtan som slår men bara ett som slår högt.

Klockan är 03.24 och jag drar försiktigt fingrarna över strängarna på min gitarr för att inte väcka grannarna eller demoerna som inatt vilar i mitt bröst. Jag nynnar tyst på en gammal dylan låt samtidigt som jag klär mina kinder i tårar. Rummet doftar av vaniljljus och tvivel och mörkret finns såväl utanför fönstret som inuti mig.

Väggarna pryds av minnen som fångats på bild och tider som aldrig kommer igen. Drömmar som gått förlorade och ett fåtal sprickor i färgen som på nåt sätt symboliserar det trasiga i livet. Ibland kan jag tycka att det är vackert, men inatt gör det bara ont. Då och då tycks jag mig höra en röst som ropar mitt namn men inser oftast lika snabbt att det bara var mitt tomma hjärtas eko och att jag är lika ensam som jag alltid känt mig.

*

I vinter har jag skolkat, skrivit ditt namn i snön - suddat ut det och brändt dom sista bilderna på dig. Förvandlat dom till aska, i mitt huvud. Jag gråter och skakar om vartannat och har nog inte känt mig såhär ensam sen du var här. Det är vinter och 10 minusgrader ute men om möjligt kallare i mitt hjärta.

*

["Jag vill inte höra vad du har att säga, bara hålla din hand."]


*

Ibland verkar ingenting spela någon roll. Det enda som krävs är ett par hjärtattacker för att vi sedan ska falla tillbaks till dom platser vi alltid stått på förut. Jag har ingenting att förlora, men förlorar det ändå och allt jag skriver blir fullständigt obegripligt, som vanligt.

Jag vill ta av mig masken jag burit under så lång tid men vet inte hur jag ska bära mig åt utan att huden följer med.




Klockan är tjuguettnitton den tolfte november och jag lutar mitt huvud mot bilfönstret där jag sitter i baksätet. Jag blickar upp mot stjärnorna och önskar att jag var däruppe tillsammans med dom. Önskar att jag var någon annanstans. En känsla som infinner sig alltmer ofta, då varje ord jag säger känns som ett ord för lite och varje andetag som ett för mycket.

Tiden går så mycket fortare än jag men den dagen jag lär mig flyga så kommer jag aldrig tillbaks hit igen.

-