solkyssar

är du lycklig. vad gör dig lycklig.

jag tror och har alltid trott att det är så som dom sjunger i sångerna vars melodier och lyrik fastnat nånstans mellan lyckorus och förtvivlan. mellan att vara på väg - och att stå och stampa på samma fläck i åratals. jag tror att det som sägs mellan raderna i dessa sånger är sant. att det inte finns någon lycka, bara lyckliga stunder.



jag älskar och finner lyckan i dom stunder då solen kysser min hud vid en strand samtidigt som jag hör fiskmåsarnas läten i början, i mitten och i slutet av sommaren. jag älskar att se ut över öppet hav med luft och musik i lungorna eller med någon som får min sommar att blomstra och som jag älskar. sittandes på en klippkant eller en sandstrand då vinden tar tag i mitt hår och havets läten fångar mitt hjärta och när horisonten låter sig smekas av mina ögoon. jag älskar att blicka in i den och inte se något slut för det får mig att finna en tro om att kärleken och vänskapen inte har det heller. att även den är oändlig och bottenlös precis som djupet i våra hjärtan som bildas då vi finner någonting att hålla fast vid och lär oss älska på riktigt.

jag älskar att höra sångerna på radion, läsa böcker och se filmer som påminner mig om att jag faktiskt inte är ensam i världen även dom gånger då det känns så. att morgondagen har något att erbjuda för oss alla oavsett om den pryds av en grå eller en blå himmel. det får mig liksom att inse att efter regn kommer solsken och att det finns någoting vackert i alla nederlag, alla broar man bränt och alla snedsteg man tagit. att man måste gå vilse då och då för att tillslut kunna hitta hem igen. och att ett hem inte nödvändigtvis inte måste vara en plats, en stad eller ett land, utan att det kan vara någonting som man finner inom sig själv och i sitt hjärta.

jag älskar att vakna upp brevid någon och se hans hår falla ned när han vrider sig i sömnen.

när morgonsolen tappert krigar sig in genom persiennerna och kysser hans kropp när mina egna rosenröda läppar är för upptagna med att le över hans underbara existens.

uppenbarelsen om pulsen jag känner och ljudet jag hör när jag vilar mitt huvud mot hans bröstkorg är ljudet av ett hjärta som slår. ett hjärta som slår för mig.

som slår för oss.

jag älskar att få sitta ihopkurad tätt intill någon och ha chansen att bevittna ett stjärnfall. älskar att knuffa på den brevid mig och säga att denne får önska sig någonting. någonting fint.

men det jag älskar än mer är att höra denne säga att han inte behöver önska sig något för att allt han någonsin önskat sig sitter tätt intill honom.

jag älskar att vara den där önskningen som slår in.

-

men det jag älskar mest av allt är att drömma mig bort. som när jag intalar mig själv att allt jag skrivit om här ovanför är ren sanning. att det händer mig också. då jag i medvetandets stunder vet att det egentligen inte är sant. och att det egentligen aldrig händer sånna som mig. allt alltsammans bara är drömmar. egentligen.

men det är inte bara drömmar.

det är mina drömmar.

och jag har kanske förlorat allt

men mina drömmar bär jag med mig.

överallt.

och ingen kommer kunna ta dom ifrån mig.

någonsin.

-dreamer-