jag saknar det.
du är min räddning och mitt förfall och du är min snö mitt i sommaren. du är min värme mitt i kylan, luften jag andas och syret som kvävs. du är mitt hjärta som slår och du är monstret som ibland får det att stanna. du skjuter undan mig och du skjuter upp mig. samtidigt som du skjuter pilar rakt in i hjärtat på mig.
du har fastnat på min tinning och i mitt inre och nu vet jag inte hur jag ska få bort dig därifrån. jag vet inte ens om jag vill eller om jag borde. jag vet bara att det kan göra så himla ont och känns så jävla bra.
om du bara kunde sluta göra mig hel för att sedan lämna mig trasig.
jag vill se en framtid men ibland tvivlar jag på det då det känns som om jag ska drunka i mina engna tårar som jag spiller för dig. du är ett slagsmål jag aldrig kommer vinna och ett krig jag inte vill ge upp. och gång på gång får du mig att sväva i skyn innan du får mig att falla genom molnen.
jag är trött på den ständiga jakten samtidigt som jag inte kan sluta eftersom jag glömt hur jag hanterade verkligheten innan jag började drömma om dig. förälskelsen har kanske aldrig förr fått mig att må så bra och så dåligt samtidigt och nu jag är rädd för att förlora balansen och kontrollen över mina egna känslor.
men om jag hade en enda önskning så skulle jag fortfarande slösa den på dig även om jag vet att du skulle blåst ut ljusen innan jag ens tänt dom.
för du är min räddning.
du är mitt förfall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar