som sanningarna som gömmer sig som fåglar i bur så är orden fängslade i min mun. hjärtat kommer liksom aldrig till tals, & han kommer aldrig tillbaks.

Precis så här vill jag att kärlek ska kännas, speglas, dofta och förbrukas. Kärlek i dess renaste och ärligtaste form. Kärlek i världens vackraste skepnad. Explosioner av eufori som aldrig vill ta slut:

http://www.youtube.com/watch?v=xTfimrSPI8s
_______________________________________

Annars då, låter mest tiden gå. Drömmer mig bort, mest hela tiden. Saknar någon att hålla i hand, trots att han står där bredvid mig. Gråter när ingen ser på och kanske som allra mest när tårarna tagit slut och tårkanalerna våldtagits av vinterns isande, bittra kyla. Längtar efter april, Håkan och vår i bröstet. Nätter utan slut och gator som blivit avklädda sin is, där vi kan dansa mörkret ljust och slå klackarna i den lite varmare tempererade asfalten som om ingen såg. Berusade av vin och kärlek.

I vinter ser jag världen genom människors fönster. Dör lite inombords varje gång jag ser alla ensama själar som vandrar utan riktning och inte gråter endast för att tårarna tagit slut efter alla år i misär och olycka. Alla hjärtan som ges rakt ut men hinner frysa till is långt innan dess att någon tagit emot dom för att ge värmande kärlek tillbaks. All obesvarad kärlek som gör som ondast i kyla.

Greppar krampaktigt i luften efter någonting att hålla fast vid, något som inte går förlorat i tidens så brutalt korrupta lopp och verklighetens hopplösa ovana att krossa alla drömmar precis innan dom ska till att slå ut djupt in vid hjärteroten.

Allt liksom eskalerar långt innan jordbävningarna ens startat och tidvis så känns det som om jag ska sjunka genom jorden, även då jag svävar på hopplöshetens svarta moln.

Och Ibland tror jag att jag redan dött, men sedan så kommer det nåt som gör så ont att jag blir varse om att hjärtat fortfarande slår sina svarta, tunga slag. Och just i dom stunderna så undrar jag om det inte får räcka nu, och i hemlighet så önskar jag ibland att allt var över.

- och ibland tror jag att jag måste få dö några gånger innan jag kan önska att börja leva igen.

*