avsked

jag är den där typen av tjej som sitter längst bak i klassrummet.
tuggar på sitt hår. som ibland ser ut genom fönstret.
drömmer sig bort.

jag är hon som har så mycket att säga till världen.
men inte vet hur jag ska säga det.
inte vet vad jag kan säga. som ingen annan redan sagt.

jag är hon som i tre år trodde att star wars och stjärnornas krig.
var två helt totalt olika filmer. jag är kanske till och med.
den enda flickan som aldrig någonsin. gråtit till a walk to remember.
kanske är jag också den enda. som bara sett filmen en gång.

jag har alltid velat vara kunnig. insatt i shakespear.
aldrig riktigt lyckats. men som åtminstone.
har en kusin som heter julia.

jag berättar mer för min gitarr än för mina vänner.
jag sjunger alldeles för högt i duschen.
läser för lite böcker och plockar för få blommor.

jag är hon som i hela sitt liv ritat linjer.
och som aldrig lyckats kliva över dom.

mitt namn är maria. jag är arton år.
och jag har aldrig slutfört något i mitt liv.



inatt har jag gråtit. skrivit ditt namn i snön - suddat ut det.
brändt dom sista bilderna av dig. förvandlat dom till aska

i mitt huvud.

*

min väska var packad.
men mitt hjärta var tomt.
men all skuld. kan du inte lägga på mig.

inte den här gången. inte igen.
för jag gjorde dig till min fest.

och du bjöd mig inte ens.

du är en sån som tittar.
jag är en sån som ser.
jag antar att kärleken aldrig varit till.

för mig.

jag vill kunna älska det jag har.
vill kunna känna något på riktigt.

men jag kan inte förstå.
hur kärleken kan vara blind.
när jag liksom ser dig.
överallt.

jag brukade skriva sånger om livet.

nu sjunger jag om döden.

men jag antar att.

bra saker måste få falla isär ibland.

så att bättre saker kan falla samman.