känn ingen sorg för mig göteborg

Jag följde mitt lilla trasiga hjärta och for till Göteborg.
Det var den första staden som slog mig.
Efter att flykttanken gjort det.
Det är så vackert här.
Jag som trodde jag inte kunde se sånt längre.
Men det glädjer mig. Det vackra. Att jag kan se.
Trots allt.

Jag har gått långa nattliga promenader längs havet.
Blickat ut över elfsborgsbron med vinden i håret.
Matat fåglarna i parken och tänkt på frihet.
Sökt efter meningen med livet.
Sökt efter livet. Något liknande.
Spenderat pengar på saker som inte betyder nåt.
Egentligen.
Men det känns ok. Ändå.

Imorgon tar jag bussen till Köpenhamn.
Kanske hittar jag tillbaks till livet där?
Kanske.

So Long.