vår sista dans

Ett hjärta. Som slår. För två.



Jag brukar fantisera.
Jag brukar fantisera om att du är borta på en lång resa.
Kanske en båtripp. På ett av de sju vackra haven.
Där ditt vackra ansikte får spegla sig i vattnets glans.
Där det glittrar.
Där du ser mig i solnedgången.
Och viskar ut i vinden att du älskar mig.
Egentligen
Att vi bara blev lite fel.
Jag brukar fantisera.
Låtsas att du är ute på havet och inte kan höra av dig.
Att du tänker på mig varje sekund. Minut. Trots det.
Det känns liksom .. bättre då.
Att låtsas att du inte kan.
Det känns bättre än att veta. Att du inte bryr dig alls.
Att du inte älskar mig.
Egentligen.



Men i slutändan så gör det ju lika ont,
alltihop.