måndag 15 mars 2010

decemberfrost



trots den bitande vinterkylan.
som ständigt gjorde sig påmind.
i detta kyliga och bittra december.
så fick han mitt hjärta att smälta.
gång på gång.
*

jag brukade se honom varje eftermiddag.
brukade titta på honom genom mitt fönster.
han fångade alltid min uppmärksamget.
fick mig att undra om det verkligen var soljuset.
strålarna som trängde sig in genom persienerna.
eller om det var gnistan från hans blåa ögon.

jag tänkte alltid att han nog aldrig varit så fin i håret.
trots att han i själva verket haft samma frisyr.
under flera års tid.

jag brukade se honom gå förbi.
när han var upptagen.
med att inte se mig.

*******

man vänjer sig aldrig vid att få hjärtat krossat.
men tillslut börjar man förvänta sig.
att få det.

och efter ett tag har man glömt hur det kändes.
när det var helt.

-----

du hittade mig.
men sen liksom.
tappade du bort mig.
igen.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar