söndag 28 mars 2010

icke-fri melodi

och i ett av stadens kvarter.
fyllt av förälskade par i parker.
och okyssta men förväntansfulla flickor.
så fick jag i ett av gatuhörnen.
syn på en man. som stod och sjöng.
med kläder nästan lika slitna.
som orden i hans sånger.
beskrev hans nötta hjärta.

han sjöng om döden mitt i livet.
om den där andrachansen.
som aldrig riktigt.
tycks komma till anvädning.

sånger om ett förflutet.
som alltid hinner ifatt.
en nutid. han inte kommer ifrån.
som han aldrig tycks lära sig leva.
och om den framtid.
som han inte längre tror på.

han bar solglasögonen.
mitt i vintern.
då hans ögon inte längre kunde se.

ändå skrev han sånger.
spelade flitigt på sin gitarr.
då hans hjärta var blindare.

än ett par ögon någonsin kan bli.



jag skriver små meddelanden på lappar.
ristar in på borden i skolmatsalen.
printar ständigt in i mitt slitna hjärta.
"hoppas inte på för mycket".
när jag egentligen hoppas.
så ofattbart jävla mycket.
-
ibland kan jag tycka att.
det är dags för livet.
att faktiskt hitta mig nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar