vingslag

vi förstod aldrig vad som väntade oss.
runt hörnet av gatan vi vandrat.
tillsammans. så ofta den våren.
alla löften om framtiden.
som aldrig slog in.
trots att fjärilarnas vingslag.
var starkare än dom någonsin vart.
förut.

då alla drömmar vi hade.
var för nära. för att vi skulle klara av.
att inte försöka sträcka oss efter dom.
men alldeles för långt bort.
för att vi skulle kunna nå dom.

någonsin.

så jag fortsätter att vakna om nätterna.
av att mitt hjärta luktar bränt.